Fler förslag till slalom- och störtloppskonferensen

Det absolut viktigaste målet för svensk paddling borde vara att öka antalet aktiva, antal tävlingar och ledare. Därför bör också regler, styrning, budget etc, vara konsekvent inriktade för att uppnå dessa mål.

Det system vi bygger bör uppmuntra tillväxt genom belöningar och genom att fokusera på viktiga delar av sportens långsiktiga utveckling. Här följer några förslag utifrån detta.

1. Styrning av slalomsporten

I såväl andra svenska idrotter som i andra länder har man uppmärksammat demokratiproblem. Ett är att klubbar har samma inflytande oavsett storlek. I kanotsporten kan representanter från klubbar med endast enstaka aktiva, om ens någon aktiv, ha mer inflytande än betydligt större klubbar. Det beror dels på otydliga/obefintliga styrelseregler inom slalom. Stadgarna i SKF säger föga om kommittéerna som formellt är huvudstyrelsens utskott. Formellt är en slalomklubbs enda sätt att påverka via distrikt till förbundets årsmöte, som väljer förbundets styrelse. Den i sin tur utser kommittéer. I praktiken är den styrningsväg omöjlig för en liten gren i ett förbund dominerat av en annan gren.

Samtidigt säger stadgarna i SKF ingenting om att exempelvis slalomsporten inte kan utforma interna regler och välja sina representanter. Det kan vi och bör vi.

Förslag

• Årligen skall en forskonferens ordnas för slalom och störtlopp. Den bör hållas i mitten av november. Datumet skall fastställas senast sex månader i förväg. Senast En månad innan skall en dagordning finnas tillgänglig. Konferensen väljer ledamöter till kommittén som ansvarar för hela slalom- och störtloppsportens angelägenheter.

• Klubbrepresentanter skall på förhand vara utsedda av sin förening som representant, i de fall de inte är föreningsordförande.

• Klubbar ska ha rösträtt på forskonferensen viktat efter antalet tävlande. Röstsystemet föreslås vara följande: Två röster per klubb per påbörjade tre aktiva under 20 år (som under året fyller högst 20 år = LOK-stödsberättigad), och som under året deltagit på en nationell, officiell tävling i kategorin SM, Sverigecup eller ungdomscup i slalom eller störtlopp. Övriga klubbar har en röst. Övriga deltagande på slalomkonferensen får inte rösta och yttranderätt beslutas under mötet. Exempel: Klubb som under året haft minst en tävlande över 20 år har en röst. En klubb med tre ungdomar har två röster. En klubb med fyra ungdomar har fyra röster. En klubb med sex aktiva har fyra röster. En klubb med sju aktiva har sex röster etcetera.

2. Budget för kanotslalom och störtlopp

Kanotslalom/störtlopp är två grenar som är helt skilda från den inom SKF styrande grenen racing. Det har genom åren varit en tradition från huvudstyrelsen att budget för slalom påverkas av slaloms internationella resultat.

Slalom och racing har föga gemensamt; två väsensskilda idrotter som lika gärna kunde vara olika förbund. Tänk om kanotslaloms budget beslutades av fotbollsförbundet, som i sin tur styrde pengar till simning utifrån simningens internationella framgångar (och uteblir resultaten ges pengar till handbollen). Det vore onekligen mycket märkligt. Ungefär så ser det ut i SKF.

Rimligtvis skall budgeten för slalom och störtlopp styras av de intäkter och kostnader grenarna har. SKF får årligen ett stort anslag från RF, som baserar sig främst på LOK-stöd inom paddling. Samtidigt har SKF kostnader för kansli och löner. Det vore utmärkt om hela SKF:s centralorganisation fokuserade på det som borde vara kärnuppgiften; att hjälpa klubbar och distrikt att maximera antalet medlemmar och utveckla denna verksamhet. Så är knappast fallet för fors åtminstone fors. Därför skall inte heller fors betala för centrala administrativa kostnader i nämnvärd utsträckning.

Det är lätt att beräkna hur stor del av anslaget från RF som skapas genom forsklubbarnas verksamhet. Tidigare års siffror på LOK-stöd (officiell statistik finns från RF), visar att slalom och störtlopp står för ca 10 %, polo för 1 % och freestyle mindre än 1 %. Övriga LOK-stöd är nära uteslutande från någon av de klubbar som är aktiva i tävlingsgrenen racing.

• Forskommittén bör driva linjen mot styrelsen att budgeten fördelas efter LOK-stöd, vilket sannolikt är det bästa måttet vi har inom SKF på de olika idrotterna. Fördelen med det är att man slipper en årlig diskussion om storleken på budget.

3. Rullande budget

Det finns en tradition inom förbundet att ostraffat dra över budget, vilket då istället drabbar andra. För att återknyta till liknelsen ovan; om simförbundet drar över sin budget lär de inte kunna ta pengar av fotbollsförbundet.

För att kunna planera långsiktigt, bör det totala budgetanslaget till kommittéer ligga över rullande treårsperioder, vilket jämnar ut skillnader, och ger visst utrymme till både större kostnader ett år, och det idag omöjliga; att spara pengar till kommande år. Anslaget kan då justeras efter RF:s anslag och andra intäkter med små årliga variationer.

Rullande budget och LOK-stödsstyrt anslag leder till stora fördelar:

• Det skulle väsentligen underlätta långsiktigt planeringsarbetet utan att behöva lägga tid på att argumentera för budget med huvudstyrelsen
• Man kan inte längre dra över sin budget

• Det skulle sätta fokus på den allra viktigaste – att öka antalet aktiva ungdomar som tränar mer, vilket sin tur ger en direkt koppling till ökade resurser i sporten.

4. Sanktionsavgift för tävlingar bör tas bort och ersättas med tävlingsarrangörsbidrag

Man kan förstå en sanktionsavgift om syftet är att straffbeskatta, med syftet att minska antalet tävlingar. Den är dock obegriplig om man vill utveckla sporten. Det är möjligt att sanktionsavgift hade en funktion förr, då en klubbs arrangemang kom med i den nationella kalendern som förmedlades via traditionell post. När klubbar i slutet av 80-talet slogs om att få arrangera tävling ett visst datum, fanns också möjlighet att ta betalt.

Idag är läget är ett annat. Post skickas sällan ut. Skall man sprida information om tävling effektivt gäller oftast egna kanaler via egna mail och egna webbsidor. Verkligheten är att samma personer ideellt, både skall planera, marknadsföra, genomföra och bekosta tävlingar, Att dessutom betala en avgift till SKF centralt upplevs minst sagt irriterande.

Istället borde man göra precis tvärtom. Tävlingar har en viktig betydelse för sporten och vi borde har många fler. Kommittén bör därför driva linjen att klubbar som arrangerar tävlingar får bidrag av centrala medel. I första hand bör SM:s dyra medaljer bekostas av förbundet.

En modell för tävlingsbidrag bör utformas. Ju bättre produkt, desto mer bidrag. Ett arangörsbidrag på 3000 kr för Sverigecup för en dubbeltävling med slalom och störtlopp skulle ge en mycket tydlig signal om att detta är uppskattat. Med sådant bidrag, har kommittén ett verktyg att påverka klubbars beteende. Eftersom sanktionsavgifter har i förbundet bokförts som kommittéintäkt, borde det rimligtvis också vara möjligt för en grenkommitté att avskaffa sanktionsavgiften omedelbart.

5. Arvodering inom fors och koppling till sportens utveckling

Genom tydliga regler för att få arvode av SKF, kan förbundet belöna de ledare som till vardags bidrar till att få sporten att växa. Genom planering i god tid av internationella träningsläger och tävlingar, finns goda möjligheter att få fler ledare att med glädje ställa upp.

Samtidigt är det förenat med en kostnad att skicka ledare. Denna tar upp ett säte i ett fordon, kostar mat och boende och kanske även får arvode. Därför bör varje ledare på som skickas övervägas utifrån kortsiktiga och långsiktiga vinster. Ledarkostnader skall alltid ses som en investering för idrottens tillväxt och bedömas som en sådan.

När det gäller kortsiktiga vinster inskränker de sig till att en tränares närvaro kan bidra till bättre och viktiga resultat för en aktiv. För att vara så viktig, fordras att tränaren verkligen har uppövat ett nära samarbete på hemmaplan. Annars är det bättre att vara utan tränare helt och spara pengarna till bättre ändamål. Resultatnivåerna bör vara så hög att en coach kan bidra till semifinaler och finaler på internationella tävlingar. Är det endast fråga om att lyfta en aktiv från 80:e till 76:e plats, kan behovet av arvoderad coach knappast gälla resultat. Då måste ett långsiktigt perspektiv in för att berättiga ledarens kostnader.

Långsiktiga vinster för fås om tränare har förbundsuppdrag med syftet att där lära sig nya saker, som sedan kommer till nytta i den vardagliga träningen på hemmaplan, och förmedla dessa nyvunna kunskaper till andra. Det förutsätter att ledaren är involverad i sådan verksamhet.

Det är inte många personer som passar in ovan, men de som gör det är de som bär upp sporten. Det är viktigt att systematiskt uppmuntra dessa ledare och utbilda dem. Bästa tänkbara utbildningsmiljö i slalom är att delta som ledare på internationella tävlingar.

Ledare bör tillfrågas att delta på internationella uppdrag i denna turordning:

1. De som till vardags, regelbundet coachar de aktuella aktiva
2. De som till vardags, regelbundet tränar barn och ungdom
3. De som vardags, regelbundet tränar andra tävlande seniorer
4. Flick/pojkvänner, vänner till aktiva och ledare som gärna hjälper till, till hela truppens fördel
5. Övriga

Endast kategori 1-3 bör ens kunna få arvode. Kategori 4 får om möjligt resa, mat och boende, och kategori 5 får betala själv. Följs detta, kommer dels medel användas där de främst gör mest nytta, och dels ibland innebär en besparing om ingen ledare av rätta virket finns tillgänglig. De senioraktiva där ledarkostnader främst brukar finnas, behöver tävla betydligt mer internationellt. De kan delta utan ledare i nödfall. Om ovan system införs, kommer dock det knappast behöva ske. I en väl fungerande idrott kommer fler att entusiasmeras och motiveras att vara med som ledare.