Sverigecupen 2011 – förslag till nya regler

Utveckling av Sverigecupen till år 2011

Sverigecupen i kanotslalom har under åren fört en växlande status. Vilka syften har den?  Rimligen ska Sverigecupen kora den bäste paddlaren över flera tävlingar, och samtidigt ranka övriga paddlare. Cupen bör vara en morot för fler än segraren. Tävlingar är ett sätt att umgås, för yngre aktiva ett äventyr med resor, övernattning etc.

Tävlingar lockar aktiva och arrangörer att anstränga sig lite extra. Att ordna en tävling gör att klubbar kan bibehålla och utveckla sin kompetens som arrangörer. Eftersom de bästa aktiva får stöd från förbundet bör det också vara en plikt för landslagsaktiva att delta. Det är ju inte en särdeles tung sådan – våra bästa elitaktiva är fina förebilder i många avseenden. Om de dessutom får möjlighet att vinna prispengar, är det en lätt börda. En väl genomtänkt Sverigecup fyller därför en viktig funktion för både bredd och elit.  Det nu kan vara dags att ta nya grepp för Sverigecupen.

För de aktiva får en cup gärna innebära prispengar vilket bidrar till status. Det är också bra om poängsystemet inte gör att slutresultatet är klart innan alla tävlingar är färdiga. Det bör det finnas en final som ger extra poäng. Därför föreslås följande system för 2011:

Totalt fem tävlingar, där tre räknas. Den sista tävlingen räknas alltid och ger två poäng mer per placering än övriga tävlingar. Poängsystemet kan vara samma som tidigare, med 26 poäng minus placering. Med skillnaden att sista tävlingen ger ytterligare två poäng per placering att alla som deltagit får minst en poäng per tävling (och inte noll som nu).

Klassindelning

För att skapa mer konkurrens tas åldersklasser bort och klassindelningen blir K1 herr & dam, C1 herr & dam, C2 herr & dam. Det gör att aktiva kan se en förbättring över tid, se hur man klättrar i rankingen för varje år. För varje deltävling behåller man dock klassindelningen och delar ut pris som vanligt.

Val av tävlingar

Urvalet är inte så stort.  Med ovanstående regler finns ingen ungdomscup men faktum är att någon sådan värd namnet inte har funnits på länge. Ska nu ungdomar dessutom tävla på svåra seniorbanor? Nej. Det skiljer sig stort mellan ungdomars nivåer. Det gör det dock även för seniorer. Vill vi utveckla svensk kanotslalom får inte cupen fokusera på elitens krav, ty det resulterar tävlingar med ytterligt få startande, som ingen vill arrangera. Istället bör vi ha  tävlingsvatten och banläggning för bredd och ungdom. På så sätt kan fler våga delta. Eliten i Sverige har tre mycket bättre tävlingskategorier att tillgå; uttagningstävlingar, utländska tävlingar och träningstävlingar. SM liksom Sverigecup bör vara breddtävlingar. Märk antalet ungdomar på Lissfors-SM de senaste åren. Senaste SM:et var C-klasser en bråkdel av året innan.

Såväl renodlade nybörjartävlingar som elittävlingar ska också ordnas, men Sverigecuptävlingar bör vara i lätt fors, utan extrem banläggning. Att delta på Sverigecupen blir onekligen mycket roligare för fler på detta sätt.

För 2011 föreslås följande tävlingar:

  1. Västerås i april
  2. Falun i maj
  3. Åmsele i juni
  4. Lissfors i augusti; en tävling som Falun kan ordna
  5. Falun i september. Final

5 tävlingar – varav 3 räknas. Finalen ska räknas.

Nummerlappar

De flesta klubbar saknar bra nummerlappar. Ett nytt system bör införas där alla aktiva får en nummerlapp efter sin ranking, vilket också skapar startordning på tävlingar. 2011 års nummerlappar baserar sig på 2010 års sammanlagda resultat så gott det går. Det fordras ett visst trixande men så här kan nummerlappsfördelningen se ut:

Nr:

1-40: K1H

101-120: K1D

201- 220 C1H

301- 320 C1D

401- 420: C2H

501- 520: C2D: Samma par genom hela cupen, får ett nummer för den aktive som sitter fram.

Exakt antal görs från år till år efter klassernas storlek. Syftet är att underlätta för arrangören: Varje aktiv har samma startnummer hela året och aktiva startar alltid i samma, fallande nummerordning. Nummerlappar behålls vid lagåk. Aktiva har ett unikt nummer i varje kanotklass. Orankade får de högsta numren. Aktiva kvitterar ut sin nummerlapp vid första tävlingen av en nummeransvarig och köper den då. Den återköps till 50 % av priset om den är hel, eller säljs direkt till den som får motsvarande ranking året därpå. Vi kan räkna med lite inkörningsproblem som snabbt löser sig. Förbundet köper från start, två identiska nummerserier av västar av god kvalitet. Komplettering bör kunna göras lätt med modern teknik. Alla västar med X01 kan göras röda för att extra tydligt markera den högst rankade.

Vid tävling

Ovanstående startordning gäller alltid. Extra minuter läggs på där det behövs. I undantag läggs paus in för att ge tid för de som vill dubbla (trippla) klasser. Nummerlappar är ett enkelt sätt att öka statusen på Sverigecupen. Det är mer professionellt att ha riktiga nummerlappar i bra kvalité (vilket saknas i många klubbar). Man köper sin nummerlapp i början av året och har den på alla nationella tävlingar. Det skulle då i längden inte kosta för SKF. Vilket nummer man får på nummerlappen är baserat på ranking från föregående års Sverigecup, vinnaren har nummer ett osv. Startordningen på tävlingarna grundas på rankingen där den bästa startar sist. I varje klass vore det extra kul om den som är rankad etta har en ”ledartröja” som är av en annan färg än de andras (röd?), ännu ett sätt att öka statusen.

En önskan är att detta bidrar till fast startordning och starttider mellan åken. Aktiva SKA kunna dubbla kanottyper, och trippla om de vill, på goda villkor. På grund av behjärtansvärda önskemål etc., slutar det med fullständigt kaos på tävling, då folk skall låna kors och tvärs. En fast startordning från tävling till tävling, gärna med klara direktiv för tider mellan åken, gör att aktiva som vill dubbla, låna etc, vet vilken tid de har till förfogande.

Arrangörer bör hjälpas att välja bland två lätt administrerade alternativ: Antingen alla klasser i följd; ingen aktiv ska ha mindre än 30 minuter mellan sina åk (och då kan trippla (på SM och uttagningstävlingar bör miniavståndet mellan åk vara 45 minuter)). Det skulle innebära att minsta mellanrum mellan första och andra åk för samma klass blir 90 minuter. Alternativt genomförs båda åk för de tre första klasserna, och därefter för de följande tre klasserna.  Minitiderna ska ändå hållas.

Det är viktigt att underlätta för aktiva att köra flera klasser. Det gör att fler vågar testa och kanske byta kanottyp. Det minskar risken för promenadsegrar. Vem vill skänka bort prispengarna i C2 till någon annan?

Prispengar

Prispengar kommer att öka statusen på Sverigecupen och är ett utmärkt sätt att dela ut träningsbidrag till de bästa. Fördelning av prispengar kommer vara ett diskussionsämne. Det vore märkligt att fördela det lika mellan klasser, med tanke på att nivåskillnad (och träningsinsats) mellan klasser är enorm. Endast om prispengarna är minimala kan de fördelas lika, men då försvinner också intresset. En rejäl slant till de som satsar mest är en garanti att pengar hamnar där de effektivast förvaltas, räknat i antal pass per krona.

Kvalitetssäkrad fördelning kan grundas på hur bra de aktiva är jämfört med internationell elit. Detta visat på internationella tävlingar av hög nivå året innan, räknat fram till starten före årets första Sverigecuptävling. Fyra nivåer: Ju fler aktiva som deltagit internationellt per klass, desto större summa även till andra och tredjeplats.

  • A-klass: Under 10 % efter segraren på internationell tävling
  • B-klass: 10-20 % efter segraren på internationell tävling
  • C-klass: Över 20 % efter segraren på internationell tävling
  • D-klass: Inget internationellt deltagande

Ett förslag grundad på detta. Det ger inte anspråk på perfekta nivåer, men grundprincipen.

K1 Herr

1:a 4000 kr

2:a 3000 Kr

3:a 1000 Kr

K1 Dam

1:a 2000 kr

2:a 1000 kr

3:a 500 kr

C1 herr

1:a 3000 kr

2:a 1000 kr

3:a 500 kr

C1 dam

1:a 1000 kr

2:a 700 kr

3:a  300 kr

C2 Herr

1:a 1000 kr

2:a 700 kr

3:a 300 kr

C2 dam

1:a 1000 kr

2:a 700 kr

3:a 300 kr

Det här inlägget postades i Blogg. Bokmärk permalänken.

9 svar på Sverigecupen 2011 – förslag till nya regler

  1. Maria Lindgren skriver:

    En liten tanke på prispengarna, jag vet att det är fler killar än damer som tävlar, men är inte tjejer och killar lika mycket värda? Vi har ju samma utgifter för att åka på tävlingar och ni vill ha fler som tävlar + högre status på tävlingarna så bör det inte vara på någorlunda samma prispengar? För jag antar ni vill ha lika många tjejer som killar att tävla?
    Jag skulle nästan kunna acceptera om de vore dubbla prispengarna i herrklassen än damklassen, men när de är 4 gånger mer i herrklassen än damklassen och att herr C1 klassen är värd dubbelt så mycket än K1 damer tycker jag det är nått som är fel.

    Eftersom jag inte är 100% insatt i slalom så undrar jag vilka/vem som har kommit med förslaget?

    Du/ni som har skrivit detta inlägg tycker att det är lite prispengar, men för mig som är aktiv kan jag säga att allt över 1500kr är mycket!

    Maria Lindgren, ÅFP

  2. admin skriver:

    Du kan ta förslaget som mitt (Bobbo). Tjejer och killar är lika värda, men detta är inte en värdefråga utan en fråga mellan olika klasser. Skillnaden i prestation visat på internationella tävlingar är avsevärd mellan olika klasser. På en internationell tävling skulle en svensk C2H idag bli åtminstone 40 % efter segraren, precis som K1-dam visat under 2010.

    Idag finns K1H som på världscup 2010 var under 10 %. En C1 har på internationella tävlingar varit under 20 %. Ingen dam har varit under 30 %. Ingen annan klass har deltagit. Med detta system skulle en hel del prispengar för damer sannolikt hamna hos 12-14-åriga tjejer. De som deltar i mer än en klass kan få mer prispengar men det är betydligt svårare i herr än i dam att vinna två klasser.

    Om detta system hade använts på Polarica cup i början av 2000-talet, hade vinnare i Dam och Herr fått samma prispengar, då Sophie Nisser tilhörde kategori A, fastän hon var i praktiken ensam dam. Detta system jämför aktiva med världselit i samma klass, på exakt samma sätt, oavsett om det finns en eller 20 startande i Sverige. Man kan naturligtvis sätta olika gränser för olika klasser, men det lär vålla mer orättvisa än med samma gränser.

    Man kan minska skillnaden mellan klasser, men om inte summan är rejäl är det inte så intressant. Utan skillnader blir det antingen mycket höga prispengar till motionärer eller mycket små till elit. En justering kanske borde göras av förslaget, för att ta hänsyn till antalet aktiva i klassen som klarat gränserna under året innan.

    8000 kr räcker knappt till två veckors träningsläger på en bana av internationell klass, inklusive resa, förutsatt att man åker med ett par andra. För att bli bra i slalom är det ett bra tillskott, men totalt sett en liten summa.

    Med ledning av din kommentar, justeras förslaget.

  3. Maria Lindgren skriver:

    Tack för snabbt svar, nu förstår jag ditt rankingsystem lite bättre än tidigare, förstod inte helt vad klass A-D var..

    Ett förslag annars är att sänka herrarna lite (utifrån förslag ett) och där efter höja de andra klasserna lite?
    Du har ju helt rätt att 8000 inte är mycket om man ser det för ett träningsläger internationellt.
    En annan tanke, hur hade ni tänkt finansiera pengarna?

    Ett annat tips, behåll de olika förslagen på sidan och skriv förslag 1, förslag 2 osv. så att andra som läser förstår vad vi pratar om! =) och man kan få höras deras argument.
    En annan tanke, om de nu är få i en klass som satsar så kanske de skall vara större kliv i prispengar mellan 1 och 2:an? Om man resonerar så som du gjorde först..

    Maria

  4. admin skriver:

    Tack för bra kommentarer. Prispengnivåerna är justerade något utifrån antalet aktiva per klass som håller hög nivå, utan anspråk på någon science, men hyfsad koll. Det är nog klokt som du säger att diskutera förslagens olika delar och underlätta genom att sätta nummer på dem. Det är onekligen flera förslag.

  5. Erik Westberg skriver:

    Jag tror Bobbo är helt rätt ute i det mesta i detta inlägg. Tror det är bra att skippa alla klassindelningar och köra större klasser, höja statusen på cup-ranking. Freestylekommittén har neutrala nummerklappar (lyckravästar) som köptes in för några år sedan. De ingår i Freestylekommitténs Tävlingskit. Antingen så använder man det kitet även till Slalom, eller köper in ett eget till slalom. (Innehåller skrivunderlägg, nummerlappar, flera tidtagarur, ljud-tutor, pärmar med regler, förstaförband, pennor, papper, domarformulär etc)

    Angående prispengar så vore det självklart bra. Hur pengarna fördelas känns för mig som en liten detalj i sammanhanget. Det finns inte ett ord om hur Bobbo (eller Maria?) tänkt sig att man ska finansiera detta. Om man har alla klasser och delar ut pengar enligt ovanstående system behövs lite drygt 14000 SEK per tävling. Pengar man ska ge bort. Och prispengar är alltid svårt skattemässigt, ska föreningen dessutom betala arbetsgivaravgift och skatt blir det väldigt dyrt. Alternativt gör den aktive själv detta prispengarna taxeras som inkomst.
    Om ni frågar mig så är det nog bättre att lösa finansieringsproblemet innan man ens funderar på hur man ska fördela pengar som inte finns.

    Men självklart är det bra om man kan ha prispengar, det höjer statusen på tävlingen, men innebär också mycket större press på arrangörer och domare. Något att ha med i bakhuvudet.

  6. Erik Garmo skriver:

    Håller med om att mycket av detta skulle höja statusen på sverigecuperna. Samma system (förutom prispengarna) används ju i England och det verkar fungera bra. Skillnaden är väl att där är de otroligt många fler och har flera divisioner (3, 2, 1 och Premier).

    Att ha nummerlappar utifrån rankning tycker jag både bra för tävlande och arrangörer. Enbart detta skulle direkt innebära en statushöjning tror jag.

    Till Erik Westberg, jag förstod det som att prispengarna är för totalcupen. Jag kan dock ha förstått fel, Bobbo får redogöra! Om det är för totalcupen så är det genast en mindre summa som till och med kanske kan äskas i årsbudget (och om det krisar tas från landslagspengar eftersom de antagligen går till samma personer ändå)

  7. Tommy Mörtberg skriver:

    Jag gillar förslaget skarpt, en statushöjning behövs definitivt på våra svenska tävlingar. De enda tävlingarna som betyder något i Sverige för tillfället är främst uttagningstävlingarna följt av SM.

    De andra svenska tävlingarna känns smått omotiverade då det innebär en kostnad för de aktiva. I dagsläget blir det genast en avvägning om man som aktiv inte får ut mer av att kanske spendera en vecka mer på träningsläger i t.ex. Prag istället för att åka till Åmsele.

    Pengar kan alltid lösas, det borde inte vara alltför svårt att få in en sponsor som pungar ut med 15 000 om året mot reklam på tävlingsplatserna och på tryck. Ett annat alternativ är ju självfallet att ta 15 000 från landslagsbudgeten, merparten av pengarna kommer ju i slutändan hamna i samma fickor ändå.

    Jag själv kommer mest troligt inte ha möjlighet att delta på mer än på någon enstaka tävling de kommande åren men jag är ändå positivt inställd till förslaget.

    Gällande beskattningen tror jag att endast 30% vinstskatt tas på prispengar och ska betalas av mottagaren. Annars kan det ju även gå under “artistskatt” som bl.a. hockeyspelar löner går under.

  8. Isak skriver:

    Jag tycker att det är intressant att se vad alla tycker om det här. Personligen tycker jag det ser ut att vara bra förslag, men de kan alltid justeras Pengafördelning är alltid trixigt, det viktiga är att systemet är förklarat och tydlig. Det får inte verka godtyckligt.

    Det fanns andra förslag som var minst lika intressanta som att lägga ihop alla klasser och använda sig av samma nummerlappar hela året. Det ska bli kul att se vad som sägs om detta på konferensen i helgen.

  9. aerorogoape skriver:

    Takk for interessant informasjon

Kommentarer är stängda.