På uttagningstävlingarna till seniorlandslaget 2018 i kanotslalom (organiserad av Svenska kanotförbundet) presterade de aktiva enligt följande, detta enligt slalomidrottens regler sedan 2015. Man räknar första kvalåk och bäst av semifinal eller final. Resultat anges i procent efter segraren. Snitt av två bästa resultat räknas.
K1 Herr
Rank – Namn – Resultat 2018 (Resultat 2017)
1 Isak Öhrström 106 % (106 %)
2 Fredrik Wahlén 111 % (112 %)
3 Erik Holmer 113 % (111 %)
4 Max Karlsson 119 % (116 %)
K1 Dam
Monika Mitasikova 130 % (127 %)
Det är uppenbart att jämförelse med bästa tid per tävling ger bättre information om hur det gått än inbördes placering. Uttagningsregler som ger poäng på inbördes placering svenskar emellan gör att riktigt dåliga åk ändå kan ge en “seger” på uttagningarna. Det hjälper inte när det verkligen gäller.
För att gå till semifinal på världscup i K1Herr behöver paddlaren i snitt vara bättre än 108 % av vinnartid i kvalet. Att jämföra svenskar med varandra bidrar till dålig stämning i landslaget. De som gynnas av sådana regler är sämre paddlare och den bakomliggande organisationen med uppenbart mål att försämra för svensk kanotslalom.
Protesterna mot knasiga regler har varit starka men genomdrivits av kanotförbundets styrelse, där sju av sju är från sprint. För att parafrasera en f.d svensk utrikesminister (Carl Bildt om Trump) – vad har de rökt?
Några av landets bästa slalomaktiva deltog inte alls på årets uttagningstävlingar. Ett skäl är att landslagsstödet 2018 till de aktiva nu är sänkt till noll kronor. Det är dyrare att åka på uttagningstävlingar och sedan på landslagsuppdrag än att helt åka på egen hand för att tävla internationellt. Villkoren för aktiva har inte varit så dåliga sedan 2010, då slalom reformerades så att toppresultat blev möjliga.
Nu återstår junioruttagningar. Till slalomkonferensen var det klart att junioruttagningar i sin helhet skulle vara i Sverige, men kanotförbundet har ändrat sig utan att klubbar kunnat anpassa sig. Därför kan endast de två som kvalat utomlands ta en plats. Det gör uttagningstävlingarna meningslösa. De som kvalat utomlands behöver bara starta på en enda tävling så är laget klart. De kan till och med simma i mål.
För majoriteten duktiga juniorer blir verksamheten noll i kanotförbundet. Slalomidrotten har i år den sämsta organisationen under hela 2000-talet, tillsammans med år 2017. Dessutom portas aktivas coacher att följa sina aktiva på landslagsuppdrag. Det har tillåtits sedan 2011 och är en av de viktigaste framgångsfaktorerna för svensk slalom.
Däremot kan junioraktiva på sin första tävling någonsin och första gången de ens sitter i en creekkanot ta en landslagsplats i kajakkross (men alltså inte i slalom som de tränar året runt sedan åratal). Detta är minst sagt tokigt.
Vad har Svenska kanotförbundets styrelse rökt?