I åratal har engagerade i slalom efterfrågat tydliga regler om hur slalomklubbar ska styra slalomidrotten. Idag saknas sådana, och det medför otydlighet och att demokratin ofta sätts på undantag.
På ett möte i Borlänge i februari 2013 beslutade svenska slalomklubbar att ett röstsystem skulle presenteras inför ett nytt möte i Falun i maj. Att något möte ännu inte blivit av visar det stora behovet av ett röstsystem.
Bred förankring bör naturligtvis eftersträvas när beslut ska tas, men poängen med röstregler är att kunna fatta beslut och utveckla slalom även när alla inte är överens. Viktiga och riktiga men ibland obekväma beslut måste hanteras. I dagsläget behöver slalomkommittén bland annat ta tag i utbildning, röstsystem, bidragssystem för att utveckla tävlingar samt en angelägen diskussion om framtida slalomkommitté.
På slalomkonferensen tas ofta beslut av stor betydelse. Konsekvensen av otydliga system eller idén med en röst – en klubb är instabila, kortlivade kommittéer, där småklubbar kör över större och tillsätter ledamöter med svaga meriter. Dessa får sedan en övermäktig uppgift med otydliga spelregler både underifrån och uppifrån. Livslängden för en kommittéledamot kan förutspås av ålder, förankring i en stor klubb, tidigare visat engagemang och erfarenhet och kunskaper i slalom.
Att styrande är engagerade i fungerande slalomklubbar bör vara ett minikrav, och det är rimligt att antal röster per klubb bestäms av klubbens storlek, precis som andra demokratiska system.
Exakt hur systemet utformas är öppet och det finns flera storleksmått att välja bland. Exempelvis antal aktiva, antal LOK-stöd, andel tjejer och killar. I praktiken är dessa mått olika sidor av samma mynt – klubbars storlek. Därför kan man göra systemet enkelt då sammanvägning av flera mått ändå inte tillför något ytterligare. En klubb som aldrig tävlar i slalom bör naturligtvis ha noll inflytande. Det är lätt att inse att alla mått utom just engagemang i slalom kan ge absurda effekter. Enklast mäts det i antalet tävlande.
Rädslan att stora klubbar skall köra över mindre är förståelig men är nog obefogad. För det första är det mycket värre om en liten minoritet kör över majoriteten. Att klubbar med endast en eller kanske två tävlande skulle ha samma inflytande som klubbar med mångdubbelt fler vore odemokratiskt, och är att tigga om trubbel.
För det andra har de stora klubbarna bördan att både administrera sig själva och sporten nationellt. Större klubbar är tvingade (annars kan de inte bli stora) att ordna bra verksamhet för sina egna, och det är till gagn för alla klubbar.
Endast en mycket liten andel av en stor klubbs medlemmar kommer någonsin att nå landslag, och ju större svensk slalom blir, desto färre kommer ens att ha det som mål. Detta är en självklar situation i de flesta svenska idrotter, men tämligen främmande för det traditionella tänket i svensk slalom. Här dominerar småklubbar som ibland har de flesta av sina aktiva i landslag utan någon basverksamhet.
I praktiken innebär det att våra minsta föreningar på flera sätt endast klarar sig tack vare andra föreningars ideella arbete. Större klubbar ordnar tävlingar, redovisar LOK-stöd, och tar hand om barn och ungdomar som bidrar till utveckling och finansiering av slalomsporten. I ljuset av detta är det fullt naturligt att de som bidrar mer har större inflytande än de som bidrar mindre.
Ett röstsystem bör därför också signalera vad som fordras av klubbar som vill öka sitt inflytande – växa. Att svensk slalom ska nå 300 tävlande bör vara vägledande när vi skapar röstsystem mot framtiden.
Ett förslag på röstsystem är
(1) att det baseras på antalet tävlande per klubb. Det kan nämligen lätt mätas och är dessutom helt centralt för tävlingsidrotten kanotslalom. Det finns annnan trevlig klubbverksamhet, men här avses nationell samverkan kring tävlingsidrott.
(2) Röstbestämmande tävlingar kan vara tre till antalet och bestämda i förväg. De bör genomföras på relativt lätt vatten med fri träning. En vår, en sommar och en höst. Det premierar tillväxt då sådana tävlingar ger största möjliga deltagande.
(3) Varje klubb får en röst för snittet av antalet individuellt tävlande med ett korrekt slutresultat (dvs. inte endast DNF, DNS, DQR eller DQR). Det garanterar en lägsta kvalitetsnivå på ”slalomaktiv”. Klubbar med snitt under 1 får ingen röst.
(4) För grundläggande ordning på slalomkonferensen måste klubbarnas ombud utses inom varje klubb på ett protokollfört möte. Det tydliggör vad deltagare egentligen har för mandat.
På så vis får vi fram en styrkefördelning mellan klubbar vid slalomkonferensen och klubbmöten. Kan en klubb ha majoritet av antalet röster? Om en klubb har 30 tävlande och fem andra har en tävlande var, så vore det ju mer än märkligt om inte den större klubben har fler röster än de små tillsammans. Åtminstone om önskan är att få idrotten att fungera. Fokus bör inriktas på att de som känner sig åtsidosatta gör ett bättre jobb. Det finns inga genvägar till en stark klubb, och det borde inte heller finnas genvägar till inflytande.
Slaloms bekymmer är inte för mycket demokrati eller för stora klubbar med driv. Bekymret är den precisa motsatsen – små klubbar har alldeles för stort inflytande per aktiv. Utan vettig central ledning uteblir klokt klubbstöd och föreningarna famlar i blindo, förblir små eller försvinner.
Ett tydligt exempel är utbildning, där en klubb har tagit fram omfattande utbildningsmaterial och gjort detta lätt tillgängligt med önskan att hjälpa alla klubbar. Samtidigt blockeras slalomkommitténs arbete med utbildning på ett tvivelaktigt sätt. Förlorare är hela slalomsporten.
Naturligtvis tjänar hela slalomsporten på en bättre organisation. Målet borde vara att vi får fler växande klubbar, som bidrar till att utveckla kanotslalom till en enastående tävlingsidrott för aktiva i alla åldrar, från pojkar och flickor till gubbar och gummor. Ett tydligt regelsystem ger arbetsglädje och skapar förtroende. Det är en förutsättning för rejält klubbutvecklingsstöd till små klubbar. Alternativet är misstro och makt genom mygel.
Kärleken till slalom och hjärtats röst har länge fått klubbar att vilja samarbeta. Skall kärleken bestå, behövs nu en fast grund. Vi behöver en demokratisk organisation och därmed ett klokt röststystem.