Senior-VM i kanotslalom har just avslutats i historiska Augsburg, där OS hölls för precis 50 år sedan. Isak Öhrström blev bäste svensk med en 24:e plats. Han är även bäst i världscupen där han ligger 11:a i slalom och 2:a i kajakkross.
Detta är en imponerande prestation, särskilt med tanke på omständigheterna. För trots att Isak varit etta på landslagsuttagningarna år efter år, liksom bäst på världsrankingen, är det en annan paddlare som hela tiden fått överlägset mest stöd sedan 2018. Fastän denna person aldrig varit etta i laget på uttagningar, aldrig varit bäst på världsrankingen och ibland inte ens varit med i landslaget. Och han är den ende som har en coach. Det är alltså inte resultat som stöd baseras på. Att en paddlare ‘spelar med slipade tärningar’ år efter år är fel. Det som skapat denna situation är att kanotslalom inte styr sig självt. Det fråntar inte direkt berörda ett personligt ansvar för fördelning av elitstöd. Det är fel att ge stöd på detta sätt men det är också fel att ta emot det. Det skadar också svensk kanotslalom i alla aspekter.
En tydlig effekt av detta fusk var årets SM, som endast hade 13 startande. Detta är det lägsta antalet någonsin. Det innebär att fyra av fem slalompaddlare har slutat sedan 2016.
Sedan SKF år 2017 upplöste kanotslaloms kommittéer har det gått spikrakt nedåt för idrotten. Det var övertydligt från start att Sixten Björklund, som trots kraftiga protester påtvingades kanotslalom som förbundskapten, var beredd att gå över lik för att förhindra att Isak skulle ta sig till OS och favoriserade istället en annan aktiv.
Björklund gjorde detta genom systematisk manipulation av uttagningar, planering och pengar, men även genom ännu brutalare metoder. Bland annat stängde han av Isaks flickvän Monika Mitasikova i tre säsonger. Att detta gjordes för att skada och psyka Isak är uppenbart. Björklunds handlande stöddes av SKF:s styrelse och fick fortgå utan protester från ”lagkamrater”.
Hade alla i sporten istället stått upp för fair play och stoppat Björklund redan 2017, hade kanotslalom idag kunnat vara större än någonsin. Expressen avslöjade i samband med OS i Tokyo hur SKF nedvärderat Isaks prestationer i kommunikation med SOK.
En del har kanske jublat någon gång under de gångna åren men förhoppningsvis är det ändå fler som skäms. Priset alla har fått betala för att få Sixten Björklunds favorit till OS är att kanotslalom nära fullständigt havererat som idrott. Vi befinner oss nu i den värsta krisen i sportens historia.
Det finns en positiv sak. Seniorlandslaget har nu blivit mycket trevligare. Men i övrigt? På hemmaplan har SKF förgiftat sporten så all utbildning och nära nog allt klubbsamarbete har upphört. I år är den hittills enda riktiga tävlingen som genomförts SM i Åmsele. Dit åkte inte ens kommittéledamöterna. Något sådant hade aldrig hänt innan 2017. Fram till dess hade de som ledde kanotslalom förtjänat föreningarnas förtroende genom visad duglighet.
För att vända utvecklingen är det helt avgörande att kanotslalompaddlare själva får välja sina företrädare. Inte att idrottsgrenen som nu får sina företrädare utsedda av utomstående. Detta borde vara självklart.
Så här skrev RF i en utredning om SKF år 2020:
Däremot är min bedömning att SKF:s beslut om att upplösa både elit- och breddkanotslalomkommittén är problematiskt då det har medfört ett demokratiskt underskott för kanotslalomföreningarna som inte har kompenserats på något annat sätt. För det fall SKF, efter att de blivit uppmärksammade om problematiken, inte genomför åtgärder för att stärka kanotslalomföreningarnas demokrati och delaktighet inom en rimlig tid, anser jag att det kan vara fråga om en värdegrundsavvikelse mot punkten demokrati och delaktighet i idrottens gemensamma värdegrund.
SKF bryter således mot idrottens värdegrund. Varje dag.
Kanotslalomidrotten har nu förvägrats demokrati i fem år. Detta är huvudskälet till dagens krisläge. Det rådande sättet att utse ledamöter leder till en inkompetent och omoralisk ledning som är benägen att fuska.
SKF:s brutala hämnd för att fusk avslöjas och exponeras har skakat om hela idrotten. Det var just för att hämnas som SKF försökte utesluta en hel förening, något som de lyckligtvis misslyckades med. Trodde SKF:s styrelse ens själva de skulle vinna i Riksidrottsnämnden? Det är uppenbart att uteslutningsärendet är en del av en svartmålningskampanj. Uteslutningen inbegrep i praktiken bland annat alla tjejer som tränar kanotslalom i Sverige. Hur tänker man då?
Utan demokrati riskerar kanotslalom att helt dö ut i SKF. Det är SKF:s ansvar att åtgärda grundorsaken. d.v.s. man måste återinföra demokrati för kunna att vända utvecklingen.