VM-resultaten blev en besvikelse, då ingen OS-plats togs i K1Herr, den enda klass Sverige startade i.
Utifrån tidigare resultat hade Isak Öhrström bäst chans att gå vidare till semifinal, men första kvalåket paddlades för konservativt och med ett islag. I andra kvalåket var han lite snabbare, men fick en missad port. Otroligt trist, för därmed visste alla att möjligheterna för en svensk OS-plats minskade markant. Fredrik Wahlén körde två rena åk, men tyvärr inte snabbt nog för att slåss om semifinal. Ändå bland bästa någonsin i Fredriks karriär!
Det blev istället Erik Holmer som gick vidare i ett mycket spännande andra kvalåk. Det var första semifinalen i år för Erik på en seniortävling, ett bra steg framåt. Väl i semifinal så blev det flera islag och 19:e bästa land. Riktigt synd för en OS-plats för Sverige hade varit trevligt.
VM var alltså OS-kval, men värt att påpeka, inte svensk OS-uttagning. Den sköts av Sveriges Olympiska Kommitté som ger platsen till den bäste aktive, vilket inte behöver vara den som tar en plats. Den 15:e platsen i K1Herr “gavs” iväg till ett resultat på 12 % efter vinnaren, vilket normalt sett aldrig räcker till ens en okej kvalplacering på VC.
Även andra framgångsrika länder står utan plats, som Spanien, Schweiz, Ukraina, Belgien och Holland. Striden om den troligtvis enda OS-platsen som återstår i K1H blir på EM i maj 2016. Den tilldelas bästa Europeiska land som ännu inte har OS-plats. Klart möjligt för Sverige.
En närmare analys av svensk VM-insats kommer naturligtvis att göras av de som deltog. En reflexion var att kvalbanan var chockerande lätt för att vara ett VM och London, medan semi/finalbanan hade en mer förväntad svårighet. Därmed fanns inte utrymme för något annat än gasen i botten för att nå semi.
Den viktigaste aspekten utifrån ett nationellt perspektiv är att fullt lag består av 18 aktiva (C1H, K1H, C1D, K1D, C2H). Sverige hade tre aktiva i en enda klass. Det är naturligtvis stor skillnad att ha tre som upprepade gånger varit bland de 15 bästa nationerna, och att inte ha det. Frankrikes slalomlandslag har en budget på 15 miljoner kr. Sveriges aktiva får högst 30 000 kr från SKF och all slalomlandslagsverksamhet tillsammans har en budget som är en bråkdel av en liten kanotklubb. Egenavgifterna är 6-siffriga för de bästas satsning. Med fler toppaktiva i fler klasser ökar naturligtvis chansen att få någon till OS.
Så, samtidigt som fokus för de främsta nu är EM 2016, bör fokus vara att i framtiden kunna starta med 18 fullblodsatleter (och 24 när damer tävlar i C2). Det börjar med nybörjarrekrytering av 9-12-åringar och resultatet kommer om 10-15 år. Detta är ett viktigt och roligt uppdrag. Att ge ungdomar en fantastisk uppväxt med fantastiska idrottsupplevelser i natur och tävling är idrottsföreningars existensberättigande. Det är väl värt att lyfta fram detta, att själva vägen till hög prestation inom idrotten är det viktigaste. I såväl motgång som framgång!