Värdet är noll delat med intet

I helgen är det världscup i Pau och i startlistan återfinns förvånande nog Frej Bratt. Det blir hans första världscup och för en del kan reaktionen kanske bli “så roligt”.

Men vid närmare eftertanke kan alla inse att detta är en synnerligen dålig idé och att det endast finns förlorare på detta.

För det första har Frej inte kvalificerat sig enligt regler – detta är en rent godtycklig uttagning. Kval till Pau skedde på världsrankingtävlingen i Prag i början av augusti. Den deltog inte Frej på och därmed borde saken vara klar. Frej kan inte starta i Pau enligt regler.

Om han startar har SKF dels återigen frångått gällande uttagningsregler, dels inte gett andra chans att kvala dit enligt nya, för alla helt okända regler. En aktiv som deltog på senioruttagningarna i våras och de senaste åren är Max Karlsson. Men han är inte tillfrågad. Max vann världsrankingtävlingen i Oklahoma för några veckor sedan. Det finns andra aktiva än Frej som ligger bättre till på världsrankingen i K1H och aktiva i andra kanotklasser som inte heller är tillfrågade.

För det andra har SKF de senaste åren inte haft ekonomiska resurser att ens ordna träningsläger för damer eller för ungdomar. En annan aspekt är att egenavgifterna för seniorelit är mycket höga, men som till stor del skulle kunna strykas om elitkommittén inte låter Frej åka på världscupen.

För det tredje ansåg elitkommittén tidigare i år att junior och U23 inte hade nivå att tävla i Tacen. Elitkommittén förbjöd till och med alla svenskar att delta ens för egna pengar av principskäl, fast de fick ändå betala dyrt för J- och U23-EM. Världscupen i Pau är uppger SKF inte vara ett officiellt landslagsuppdrag, men ändå åker aktiva. Regler om hur mycket aktiva betalar själv och tillstånd att delta på internationella tävlingar på egen hand används tydligen helt godtyckligt.

Pau är minst lika krävande som Tacen och är dessutom en seniorelittävling. Enligt SKF var Frej således oförmögen att köra U23-VM i juli. Helt mirakulöst, och med sämre förberedelser än vad Falu Kanotklubb erbjöd sig att ordna inför Tacen, anses han nu mogen en världscup. Uppenbarligen saknas en genomtänkt strategi.

Det är inte konstigt om en ung aktiv blir glad över möjligheten att delta i en världscup, och tackar ja utan närmare eftertanke. Tyvärr korrumperar detta även den aktive, och på sikt demoraliseras hela kanotslalomidrotten.

Genom att muta med landslagsplatser i strid med regler, uppmuntrar elitkommittén aktiva att inte stå upp för fair play. Klubbar riskerar att splittras inifrån om korrumperade aktiva ställs mot andra aktiva som fuskats bort. Inte heller gynnas relationen med coacher och klubbstyrelser som misshandlas av elitkommittén. När inga regler längre går att lita på, sätts enskilda aktiva i en omöjlig situation. Detta har pågått i många år. Här är några exempel.

Camilla Fagerlund blev inte uttagen till Junior och U23-EM, emot uttagningsregler. Ett klart fall av diskriminering av kön, ålder och prestation. I stället skickades en sämre juniorkille. Erik Holmer åkte till för-OS i stället för Fredrik Wahlén som enligt regler borde åkt. Max Karlsson blev mutad och lurad att inte starta på världscupen i Slovenien 2020 så Erik Holmer fick platsen i stället.

Monika Mitasikova har SKF på det mest brutala sätt stängt av i tre säsonger. Isak blev bestraffad och avstängd från världscupen i Pau 2020, utan rättslig prövning. Och till OS skickades Erik Holmer trots att Isaks resultat är bättre. SKF har i åratal låtit Sixten snacka ned Isaks resultat till SOK. Det lät SKF fortsätta fram till april 2021 fastän Sixten sade upp sig i juni 2020. Skälet Sixten sade upp sig? Han fick inte fortsätta stänga av Monika. Det var bra gjort av SKF:s styrelse, men den hade då redan tillåtit detta att pågå i tre säsonger. Kent-Åke ville fortsätta stänga av Monika, men även han fick till slut böja sig för SKF:s styrelse. Fler uttagningar baseras nu på godtycke än på regler.

Gång på gång hamnar aktiva på detta sätt i kläm då det är huvudorganisationen, som borde vara ett föredöme, är den som fuskar hejdlöst. Detta suger musten ur de mest drivna föreningarna, som ser värdet av sitt arbete gå till spillo genom SKF:S mismanagement. Antal slalomtävlande har på fem år sjunkit från över 100 till ca 40. En effekt av Sixten Björklund, Anders Danielsson och Kent-Åke Lundberg.

Alla kan inse att elitkommitténs arbete under Kent-Åkes ledning är helt ohållbart. Man bör dock alltid påminna om att detta inte är orsakat av bråk inom kanotslalom. Kent-Åke skulle aldrig bli vald om kanotförbundet var demokratiskt i sin styrning av kanotslalom.

Det vore mycket bättre om alla aktörer i kanotslalom hjälptes åt för att bygga en idrott där alla behandlas lika enligt regler, och där det är roligt att utvecklas såväl som aktiv, tränare och klubbutvecklare. Då kan fokus ligga på utveckling och prestation och inte åt att hantera SKF.

Detta kommer inte ske förrän kanotslaloms föreningar själva får rätten att välja de företrädare i SKF de har förtroende för. När det sker, kan en idrott som sätter fair play först skapas. Och då kan alla stå bakom uttagna aktiva och glädjas och värdesätta idrottsliga framgångar. 

Men när regler inte respekteras och aktiva inte förtjänar sin landslagsplats – vad är då värdet av en världscupstart? Noll delat med intet.

Det här inlägget postades i Nyheter. Bokmärk permalänken.