Det går fint för svensk kanotslalom. Många ungdomar tränar med kvalitet, året runt och med regelbunden coachning. Det är också bra aktivitet bland vuxna. Varje dag är det full fart i slalomarenorna, med paddlare i alla åldrar som har kul och som arbetar för att ytterligare utveckla idrotten.
Tyvärr finns ett problem med denna beskrivning. Utvecklingen är ojämnt fördelad över landet. Utan siffror per klubb är det svårt att förstå hur dagens kanotslalomidrott verkligen ser ut.
Antalet tävlande per klubb säger en hel del. Särskilt när det kompletteras med tabellen nedan, som inkluderar antalet ledamöter i Kanotförbundets slalomkommittéer. Kunskap om dessa siffror bör ligga till grund för varje seriös diskussion om kanotslaloms utveckling, organisation, funktion, prestation, finansiering och vid konflikter.
Olika åsikter och konflikter i en nationell organisation kommer alltid att finnas. För att kunna hantera det behövs ett genomtänkt röstssystem som är representativt. Ett röstsystem är nödvändigt för att undvika bråk, kaos och stagnation. Ett röstsystem behövs för att kanotslalomidrotten växer.
Idag saknas tyvärr ett system för att rösta och välja ledamöter som styr kanotslalom nationellt. I en demokrati väljs ledningen av de styrda. Kanotslaloms ledning är i dagsläget inte vald av kanotslalomidrotten enligt något som kan kallas demokratiskt. En majoritet av tävlande och landslagsaktiva saknar idag någon representation alls.
Om slalom var demokratiskt styrt, skulle ledningen behöva jobba effektivt eller annars bytas ut. Ledamöter med konkreta meriter skulle väljas. Det skulle alla vinna på. Då skulle finnas: klubbstöd som involverar många, ett genomtänkt nationellt tävlingsprogram, nationell ranking, utbildningssatsning och uppdaterade kommunikationskanaler. För slalompaddlare som satsar skulle landslagsuttagningsregler vara väl genomarbetade och följas. Det skulle finnas en långsiktig strategi, landslagsläger och en satsning på de otroligt duktiga ungdomar vi har idag. Slalomidrotten skulle växa i hela landet.