Risker

I forspaddling och kanotslalom


Kanotslalom och forspaddling är väldigt säkert med god simkunnighet och med rätt utrustning. Lär man sig idrotten från grunden är risken för en personskada försumbar och det är betydligt farligare med fotboll och hästsport.

För barn som växer upp i en kanotklubb är riskerna minimala, då de hinner lära sig att paddla säkert samtidigt som de gradvis lär sig att läsa vatten och paddla stora forsar.

Det är unga vuxna (20 – 40 år) som är den stora riskgruppen.

De vill ofta ut i stor fors innan de lärt sig att paddla ordentligt, och de kan på egen hand utsätta både sig själva och dem de paddlar med för problem. Ett av de största riskmomenten för en erfaren paddlare är när de skall undsätta någon annan som hamnat i trubbel.

Det finns omfattande böcker om säkerhet i fors på engelska, och de kan vara av värde vid extrem paddling. Säkerhet är dock främst en fråga om att själv kunna paddla mycket väl och själv kunna bedöma risker. Kastlinor och vinchar används när det redan gått åt pipan. Naturligtvis finns det dock några speciella riskmoment för alla paddlare, om man inte är uppmärksam. Det första många tänker på är att gå runt och slå i skallen, men det är ovanligt och ytterst sällan allvarligt (en kanotist upp och ner behöver inte många decimeters djup). Följande bör man vara särskilt uppmärksam på.

Trädgrenar: Ett träd som fastnat kan omvandla din trygga hemmafors till en dödsfälla, redan i klass II-fors. Träd är otäcka, inte minst för att de är mobila hinder. Ta bort dem om det går!

Vals med kraftigt baksug: Särskilt byggda valsar kan som sagt vara farliga även om de ser oskyldiga ut.

Stenar med ström på båda sidor: Om kanoten kommer sidledes och fastnar kan den knäckas av strömmen, eller pressa fast paddlaren så att hon inte kan komma loss. Man skall därför luta sig mot stenen så att strömmen kan trycka kanoten åt endera sidan. Att luta mot stenen skall vara en inövad reflex för varje forspaddlare.

Vattenfall: Man kan ha otur att kanoten fastnar mot botten mitt i fallet så att man inte kan ta sig ur på grund av det fallande vattnet. Ofta förekommer också kraftigt baksug.

Ström under klippor: ”Undercuts” uppkommer ibland där strömmen gör en skarp sväng vid en bergvägg. Då kan strömmen gå under en utskjutande klippa.

Undervattensströmmar och strömvirvlar: Det är oftast mer skrock än verklighet men förekommer. Under en vals finns oftast en ström som man kan ta hjälp av för att ta sig ur simmandes genom att dyka eller sticka ned paddeln. Man kan hålla balansen i en vals genom att hålla paddeln mot underströmmen.

Vajrar: Låga portlinor kan vara livsfarliga. Ha noggrann uppsikt vid banbygge och lämna aldrig en lina i vattnet.

På land: Trots forsens faror är det ändå på land man brukar gör sig illa. Glassplitter, trädgrenar, klippor och hala stenar är risker. Att ha bra skor hjälper. Det skall vara riktiga paddelskor och inte stövlar som man ändå inte kan simma med. Ej heller skor med snören som riskerar att fastna. Alternativet till paddelskor är barfota, eventuellt med strumpor, men det passar bäst till erfarna slalomkanotister i slalomarenor.

Simma i fors: Det är bra att ofta simma i fors när man börjar paddla, så att man vet vad som händer och hur man gör. Man skall simma på rygg, med fötterna nedströms och på ytan. Även i en liten fors finns det risk att man kan får en fot i kläm mellan stenar.

När man går runt: För eskimåsväng finns det fantastiskt bra instruktionsfilmer – se dem! Lär dig eskimåsväng så att du kommer upp upprätt (inte bakåtlutad). Om man går runt – luta dig framåt så att ryggen som är skyddad av flytvästen blir den lägsta punkten. Lutar du dig bakåt kommer ansiktet nedåt – inte bra.

Nedkylning: Om man fryser och kanske är hungrig, så förlorar man både kraft och omdöme och blir snarast dum. Vid slalomträning är det sällan ett problem, men det är en vanlig orsak till olyckor vid äventyrlig paddling.

Lämna ett svar