Forsnacke: Där forsen börjar och vattnet börjar accelerera. Vattnet förblir blått – utan skum, och formar ofta ett ”V” med spetsen nedåt, kantat av de första vågorna.
Ström: Där det strömmar! Med erfarenhet kan man se att ström- men ofta har olika hastigheter och att det mitt i forsen kan finnas långsammare partier.
Bakvatten: Bakom stenar och efter stränder står vattnet stilla och strömmar ibland även uppströms. Bakom valsar med baksug finns också bakvatten.
Bakvattenskant: Gränsen mellan ström och bakvatten. Den kan vara gradvis, nästan osynlig eller mycket distinkt. Ibland består den av en brytande våg eller vals.
Våg: Bildas av att vattnet ändrar rikning av stenar på botten. De kan vara stående, så att de är på samma plats hela tiden, eller pulserande. De senare brukar bildas där strömmen övergår i ett flackt parti som är djupt, som i en canyon eller i konstgjorda banor med slät botten och sidor så att vågorna studsar.
Brytande våg: När en våg blir så brant att vattnet faller tillbaka och bildar skum på toppen av den.
Vals: När en våg som bryter så att ytvattnet börjar strömma uppströms blir det en vals. Om denna ytström är kraftig kallas det baksug. Bakom konstgjorda så kallade spegeldammar kan det bildas helt symmetriska valsar med kraftigt baksug vilket kan vara livsfarligt, då de är svåra att ta sig ur. En vals kan vara rak, glad, eller ledsen. En glad vals har kanterna längre uppströms än mitten och kan vara svåra att ta sig ur. En ledsen är svår att ligga kvar i. Gränsen mellan brytande våg och vals är flytande.